”Jag är en produkt av Sovjetunionen.” Bivols intervju om Beterbiev med mera

Världsmästare enligt WBA Superlätt tungvikt (upp till 79,4 kg) ryske Dmitry Bivol (21-0, 11 KO) gav
presskonferens för lokala medier.

Vid evenemanget talade ”supermästaren” om sitt ursprung, sin inställning till tidigt slutförande av slagsmål, sina känslor om att inte fullbordat arbete i ringen, om missade kraftslag, om egenskaperna hos Artur Beterbiev (18-0, 18) KO) och viljan att fortsätta utveckla boxningen efter avslutad proffskarriär.

– Dim, olika människor kallar dig ofta för sin egen. I Ryssland, i Kirgizistan, i Moldavien. Har du under det senaste året hört oftare att du kallas din egen någon annanstans? Och för dig själv, vilka länder, vilka människor, vad anser du vara ditt eget?

– Den här frågan har faktiskt funnits med mig sedan barnsben. Vem är jag? Vem tillhör jag mest? Jag är född i Kirgizistan. Jag har koreanskt, moldaviskt blod. Jag talar bara ryska, jag har bott i St Petersburg sedan jag var 11 år. Som ett resultat insåg jag vid något tillfälle att jag var ett tydligt exempel på en man från Sovjetunionen. Jag är en produkt av Sovjetunionen, när alla republiker var tillsammans var det mina föräldrar som träffades i Ryssland, och jag föddes i Kirgizistan. Jag är en produkt av Sovjetunionen. Ja, det hände så att allt gick sönder och då kom en sådan fråga till mig. Jag tillhör alla – till Kirgizistan och till Ryssland, och till Moldavien och till Korea, även om jag aldrig har varit där. Däremot rinner koreanskt blod i mig.

– Du sa att dina idoler är Roy Jones och Mike Tyson. Snälla säg mig, har du lusten och avsikten att ta ännu fler slagsmål före schemat?

– Mina idoler i barndomen – ja. Nu är min idol… Jag älskar verkligen Sugar Ray Leonards slagsmål. Jag tittar fortfarande på dem innan slagsmål, det händer. När det gäller knockouts finns det naturligtvis alltid en önskan att avsluta slagsmål tidigare än möjligt. Men jag är en av dem som går in i ringen… Jag inser tydligt lugnt var jag är. Jag förstår tydligt vad jag gör. Jag tycker verkligen om det mest, om jag ska vara ärlig. När jag är i ringen, när jag boxar, blir jag verkligen hög. Det finns tillfällen när du ser att motståndaren är i en obekväm position, du måste ta risker, mer, mer, risker, risker – då kan du uppnå detta. Någonstans kanske jag släpper mina rivaler, jag tar inga risker. Ja, jag har en sådan uppgift – att gå in i ringen med krok eller skurk för att ”stänga av” en person – det har jag inte. Jag har mer att njuta av processen i ringen, att sätta min motståndare i en så obekväm position att han bara hellre vill att den här kampen ska ta slut, att han bara vill gå ut ur ringen och säga: ”Jag kan inte , jag är tillräckligt trött på honom för mig.” Jag blir glad av detta när din motståndares blick förändras, när han är i så obekväma positioner. Det är så jag älskar det. När han slår och missar. När han vill göra något, men han kan inte. När han inte förväntar sig och plötsligt blir slagen i huvudet. Jag gillar det här.

– Du har aldrig förlorat. Det här är bra. Men har du spänning – ”kan jag verkligen förlora idag?” Eller är sådana upplevelser för dem som tränar lite, och det här handlar inte alls om dig?

– Det är de erfarenheterna som jag kan förlora, om jag ska vara ärlig, jag inte har. Jag har känslor att jag inte kommer att kunna göra det jag måste göra. Här är det. Det vill säga jag tränar, tränar, jag måste göra det i ringen. Och jag har darrningar: ”Det kanske inte fungerar, eller kanske jag inte har tillräckligt med styrka för det här?” Men ändå börjar du ställa in dig. Och det säger dig att du i princip sprang allt som du var tvungen att köra, du sparrade alla sparringspass som du var tvungen till, dina sparringpartners var inte sämre än din motståndare. Du har slutfört alla uppgifter och du måste vara säker på dig själv, och du måste slutföra alla uppgifter som du har satt upp för dig själv, alla uppgifter. Räck inte upp handen – sådana tankar dyker inte upp speciellt. Mer sådana – ”man vet aldrig vad jag gjorde vad jag var tvungen att?” Det är det här som skrämmer mig.

– Var det minst en gång i ditt liv när du var nära en knockout? Kanske sparring eller är det någon slags slagsmål där detta inte märkts? Släcktes ljuset?

– Jaha, rakt, så att ljuset släcktes – pah, pah, pah, det var det inte. Det var allvarliga missade slag, ja. Jag vet inte om det är möjligt att känna att du är på väg att bli utslagen. Visst blev det missade slag, både i sparring och i slagsmål. Men, rakt av, att släcka ljuset – det var det inte.

• ”Jag luktade inte på Charlos ångor.” Intervju med Dmitry Bivol

– Från vem flög den mäktigaste in?

– Förmodligen, med Smith flög in så bra. Och det är intressant att jag såg det här slaget, jag gick därifrån och såg det. Och så flög den som en hammare ner i en stekpanna.

– Det visar sig att om du inte hade sett den, så hade det med största sannolikhet blivit en knockout?

– Självklart. Om du inte ser slaget, och ännu mer är det starkt, så som ödets slag, om du inte ser dem, då är de mest …

– De säger om Beterbiev att han helt enkelt är en otrolig makt. Han besegrade dem alla med knockout. Vad tycker du om kraften i Beterbiev? Är det fortfarande en myt, eller kan det verkligen vara en person som kommer att rasera alla som möter honom?

– Han har en riktigt stark spark. Han har verkligen en icke-standardiserad fysisk styrka. Men det är därför jag älskar boxning, därför älskar jag den här sporten – för det här är inte friidrott, där du är snabbare, mer uthållig. Eller skivstång, där du måste vara teknisk och stark. Det vill säga, det här är boxning, alla kvaliteter ska finnas här. Du måste vara smart, du måste vara snabb, du måste vara tuff, du måste vara stark. Och denna kombination av kvaliteter är olika för varje boxare. Någon dominerar. Samma Beterbiev domineras av sin slagkraft. Men vanligtvis, om en sak är starkt rådande, vilka andra poäng kan du ha lite lägre. Därför behöver du bara leta efter dessa ögonblick. Vad som råder – att fokusera på detta, vad som är värre för dig – ta också hänsyn till. Detta är helt normalt.

***

– Självklart vill jag stanna kvar inom boxningen efter min karriär. Jag vill på något sätt utveckla den här sporten. Jag skulle verkligen vilja se boxningen utvecklas bättre i Kirgizistan. Min vän, som jag tränade med, han är nu en hedrad tränare för Kirgizistan. Och jag känner till dessa problem från insidan. I grunden är naturligtvis dessa problem i första hand ekonomiska och i andra hand organisatoriska. Jag ser många duktiga killar och självklart skulle jag vilja stötta dem på något sätt. Jag skulle vilja vara någon slags nyttig person i utvecklingen av boxning och vidare, efter min karriär. Eftersom jag kan det här köket hela mitt liv gick jag från amatörer till proffs. Jag har lite erfarenhet som jag skulle vilja dela med mig av på något sätt. Förmodligen kommer jag att behöva rätt personer för detta, för det finns många sådana människor som har mycket erfarenhet. Du måste vara omgiven av rätt personer som på ett korrekt sätt kan extrahera och dela denna erfarenhet från dig.

Under tiden ville Munguya slåss mot Bivol.